Nr 1 FÅR JAG PRESENTERA MIN BY esra

Välkommen till mitt nya ställe, Beda! Ska vi gå och titta ut genom balkongfönstret häruppe. Där ser du torget, som är belagt med släta, bruna plattor. Inte är det stort, och där är marknad bara en gång i året. Kan du räkna antalet parkerade bilar du ser? Bilar och hundar är det för många av här i centrum av byn. Det finns några bänkar vid torget, men ingen vill sitta där och dra i sej avgaserna. Men vintertid lyser lyktorna, och torget ser så mysigt ut, särskilt på julen, när den stora granen är tänd. Jaha, du fick det till sextisju bilar.

Vi går ut en stund, så kan jag visa dej omkring. Försiktigt nu, det finns ingen skyddsväg här. Torget är som navet i hjulet och runtom det finns det mesta. Där till höger i den bruna byggnaden med gluggfönster håller min frissa till och bredvid arbetar en tidningsredaktion. Du ser skyltar för apoteket, en klädaffär och en skobutik. Och i det tomma, låga affärshuset kan man ibland fynda på loppis. Till vänster ser du en presentbod, som är granne till en begravningsbyrå och en syatelje. Pizzeria där i hörnet. Där stannar ungdomarna sina mopeder om kvällarna. Du kan se att de låga husen har pulpettak. Jag tycker att de hukar sej för det stora hotellet av rött tegel, byggt i två delar. Jovisst, liknar det en kyrka med sitt tornur. Andelsbanken med sin orangea skylt och bankomat ryms där och dessutom ett konditori, en datafirma och en fastighetsförmedling. Aktias bank är därborta nära loppis, och är det kö i en bank springer jag över till den andra.

Också tre vånings hyreshus av äldre modell och rappade i vitt är här vid torget. Du kan se dem titta fram mellan granar och björkar. Jaha, de är fyra, det har jag inte förr sett. De nya höghusen byggs i minst fyra våningar. Kan du se en lyftkran därborta? Det huset ska vara klart till första advent. Jaså, du tycker det är bullrigt av trafiken här, och det är det ju. Vi kan gå in på konditoriet, de har läckra bakelser där. Du får välja vad du vill ha. Men jag tror vi äter dem sen uppe hos mej, eller vad tycker du?

Vi går över vägen här. Istället för gatunamn har man vägnamn här i centrum, och på den här sidan av riksvägen börjar de med ett mansnamn. På andra sidan är det kvinnonamn. Där ser du byns supermarket med sin reklamskylt som ett utropstecken i orange och blått. I samma hus finns posten, en frissa, en skivaffär och en pizzeria. Här är en stor parkering. Och där till vänster ser du ett ljusgrått hus. Vilken koloss! Det är ett av ämbetshusen, och vem orkar räkna hur många fönster det har. Vi går till det andra ämbetshuset som är belagt med bruna plattor. Har du sett så vackra planteringar! Ännu blommar rosorna och åbrodden. Lukta! Vilken doft! Här är en terrass kantad av en mur, och med blommor planterade ovanpå. Vi kan sätta oss på soffan här under apeln. Du undrar förstås vad det är för en stor byggnad i rött tegel här mittemot. Jo, dit kan du flytta på gamla dar, om du vill bo bekvämt, äta ”ute” – fastän inne i husets matsal. Nära till bad och fysioterapi, och vill du dansa en dag till orkester, så kan du. Till höger förstoras just nu församlingshemmet, du kan se att teglen där är brungrå.

Vi vänder hemåt nu. Det här övergångsstället borde ha trafikljus. Byns centrum är lite av en småstad, det är bara till sjukvården och BB man behöver bil. Här vid det tegelröda höghuset där jag bor ser du en hållplats, och det går bussar till HVC och till stan varje timme, så inte behöver jag bil för att bo här. Men om jag vill uppleva tystnaden och skogens dofter är jag tvungen att ta mej ett par kilometer söderut. Där är en gammal skog med stora granar och tallar. Mängder av storknäbb i alla nyanser från vitt till rödlila växer där. Och alla skogsstigar leder ut till landsvägen, det känns tryggt. Det är den bästa delen av min nya hemby.

Innan vi går in igen ska jag visa dej ett konstigt övergångsställe. Här ser du att de vita strecken går från en trottoar till – ingenting. Du krockar med ett staket, ifall du har bråttom. Antagligen är det gjort för älgar... eller kanske för duvorna, så de kan gå trygga till torget och titta efter om några matsmulor fallit vid den gula containern för köksavfall.

Nu tar vi hissen upp. Den är för åtta personer, men här ryms nog bara sex med våra mått mätt.

Medan jag värmer pizzor kan du roa dej med att titta på duvorna som bor under taket i vårt grannhus. Jaha, så de småpussas, säger du. Jo, de spatserar ofta i par, och visst har de förökat sej under sommaren. De stänker sina minnen på balkongrutorna och de tar heller ingen hänsyn till husets ingång. Men jag förlåter dem. De är de enda fåglar jag kan iaktta genom rutorna, förutom en kajflock som landar här då och då.

Där nere till höger ser du flera biltak i grått och med svarta tak. De är till för bilägarna i de tre höghusen här. Bakom finns våra runda, vackra soptunnor. Ja, visst är det bra med nedfart för rullstolsbundna. Och små gräsmattor och buskar är bra för hundar som vill lyfta ett ben.

Nu är pizzorna klara. Varsågod! Du frågade visst om kulturutbudet här, och jag kan svara att det är gott. Vi har vuxeninstitutet med biblioteket inrymt en halv kilometer härifrån. Där kan var och en finna sin hobby eller gå på föreläsningar. Roligast tycker jag ändå att allsången är, särskilt sommartid ute vid Smedjan.

Ingen kan ha det bekvämare än jag och min man. Att skogsstigarna är lite långt borta kan inte hjälpas. Vad tycker du, Beda? Skulle du gärna bo här, du också?