Storebror, lillasyster och jultomten
Storebror och lillasyster har bråttom inför julen. Det är bara en vecka kvar till jul.
Lillasyster skriver långa julklappslistor med bokstäver som hon har hittat på alldeles själv. Hon är duktig, fast hon ännu inte har lärt sej att läsa och skriva. Hon önskar sig en leksaksrymdraket som hon har sett i en reklambroschyr och en fin klänning med rosetter till sommaren. Hon ställer ut listan i farstun för att tomten skall hitta den, då han nattetid tittar fram i knutarna.
Men besvikelsen är stor, då katten hinner före tomten. Den river sönder pappret i bitar.
Katten får en örfil av lillasyster. Den fräser till och river henne i ansiktet.
Därefter rullar de båda två runt i en intensiv brottningsmatch på farstumattan. Båda två är lika besvikna.
Storebror har annat att tänka på. Han åker skridskor på rinkar, på gården och i ishallen.
Ibland har han match. För det mesta går det bra. Men det är inte så lyckat att ha storebror i mål.
Om storebror råkar släppa in ett mål glänser det tårar i hans ögon. Han har ännu inte lärt sej att förlora.
Men på det stora hela anser både lillasyster och storebror att livet är bra. Och varför skulle de inte vara glada? Ett sådant barn som inte känner sej förväntansfullt vid tanke på tomtens besök finns bara inte.
Men ibland händer det att de litet större barnen, som tänker ganska mycket, börjar fundera på vem tomten egentligen är.
Det är precis vad som händer med storebror några dagar före jul. Han är så stor, så att han har vuxit ur ishockeybyxorna.
-Att Jesus föddes på julafton och att tomten finns vet jag. De är egentligen ganska lika. De har skapat allt. Också julklapparna och lillasyster, säger han efter att ha funderat en stund.
Men det är konstigt att de finns överallt. Och att de är så snälla, så att de går omkring och ger allt åt alla barnen på jorden. Idag grubblar han mer än vanligt. Han grubblar tillika som han uppdaterar sin status på Facebook. På facebook skryter han mer än vanligt. Han har uppgett att han är tretton år istället för sina åtta år. Han tyckte att det var bäst att gardera sig ifall det skulle råka finnas någon övre åldersgräns.
Storebror hinner inte tänka tanken till slut. Lillasyster ser något som gör att storebror slutar grubbla, åtminstone på tomten.
-Det vet du väl att han finns? Och att han kör runt på himlen med sin ren och sin släde, säger hon snabbt utan att ens hinna blinka. Hon pekar i TV-rutan, där en ren korsar TV-himlen dragande på en släde, där en tomte sitter. Tusen små snöflingor yr runt i luften. Det ser kallt ut. Storebror tänker blixtsnabbt.
-Men fryser inte tomten i sin släde och frös inte Jesus i sitt stall? säger han till sist. Och han kommer på svaret alldeles själv.
-Det är väl som med dej, då du var liten. Mamma och pappa lade dej att sova i en barnvagn utanför garaget för att du skulle få frisk luft.
Det var mamma som hade lyssnat på radio, där det sades att frisk luft är bra för barnen.
Storebror har annat att tänka på. Han åker skridskor på rinkar, på gården och i ishallen.
Ibland har han match. För det mesta går det bra. Men det är inte så lyckat att ha storebror i mål.
Om storebror råkar släppa in ett mål glänser det tårar i hans ögon. Han har ännu inte lärt sej att förlora.
Men på det stora hela anser både lillasyster och storebror att livet är bra. Och varför skulle de inte vara glada? Ett sådant barn som inte känner sej förväntansfullt vid tanke på tomtens besök finns bara inte.
Men ibland händer det att de litet större barnen, som tänker ganska mycket, börjar fundera på vem tomten egentligen är.
Det är precis vad som händer med storebror några dagar före jul. Han är så stor, så att han har vuxit ur ishockeybyxorna.
-Att Jesus föddes på julafton och att tomten finns vet jag. De är egentligen ganska lika. De har skapat allt. Också julklapparna och lillasyster, säger han efter att ha funderat en stund.
Men det är konstigt att de finns överallt. Och att de är så snälla, så att de går omkring och ger allt åt alla barnen på jorden. Idag grubblar han mer än vanligt. Han grubblar tillika som han uppdaterar sin status på Facebook. På facebook skryter han mer än vanligt. Han har uppgett att han är tretton år istället för sina åtta år. Han tyckte att det var bäst att gardera sig ifall det skulle råka finnas någon övre åldersgräns.
Storebror hinner inte tänka tanken till slut. Lillasyster ser något som gör att storebror slutar grubbla, åtminstone på tomten.
-Det vet du väl att han finns? Och att han kör runt på himlen med sin ren och sin släde, säger hon snabbt utan att ens hinna blinka. Hon pekar i TV-rutan, där en ren korsar TV-himlen dragande på en släde, där en tomte sitter. Tusen små snöflingor yr runt i luften. Det ser kallt ut. Storebror tänker blixtsnabbt.
-Men fryser inte tomten i sin släde och frös inte Jesus i sitt stall? säger han till sist. Och han kommer på svaret alldeles själv.
-Det är väl som med dej, då du var liten. Mamma och pappa lade dej att sova i en barnvagn utanför garaget för att du skulle få frisk luft.
Det var mamma som hade lyssnat på radio, där det sades att frisk luft är bra för barnen.
Men redan följande dag inträffar något som gör att storebror helt upphör med att grubbla.
Några reklamblad kastas in genom dörren. Pappa läser högt för storebror och lillasyster. Det är reklam om tomten och om alla de prylar som finns i hans verkstad. Ett telefonnummer omnämns i reklamen. Man kan ringa tomten på detta nummer om man önskar få en pratstund med honom.
Men mamma är långtifrån nöjd.
-Vi har ju diskuterat med tomten om att vi inte skall ha så många julklappar i år. För att barnen inte skall bli bortskämda.
Det är som om tomteverkstadens färgstarka reklam med unga och slanka flickor och pojkar, som leker med en massa tekniska prylar, skriker ut att dethär måste ni bara ha. Men mamma är envis till
sin natur. Ingen reklam får henne att ändra åsikt.
Ändå slår pappa, lillasyster och storebror numret till tomten. Lillasyster och storebror lyssnar.
Barnen blir eld och lågor.
Visst finns tomten. Och han har en röst, som är så len som bara en tomtes röst kan vara.
Tomten säger terve på finska.
-Jag vill ha en lastbil, säger storebror.
-Och jag vill ha en bok med Nalle Puh, fortsätter lillasyster. Pappa diskuterar med tomten. Mamma suckar.
Julen kommer närmare och närmare. Fyra dagar före jul ställs det till med julfest i storebrors skola.
Då man är så stor som storebror, som är så stor så att han har vuxit ur ishockeybyxorna, går man redan på andra årskursen. Och då är man också så stor, så att man kan delta i skolans ishockeyprogram, som storebror gör.
Mamma, pappa och lillasyster slår sej förväntansfullt ner i bänkraderna i gymnastiksalen nedanför skolans teaterscen.
Storebror står uppe på scenen. Han och några andra barn är utklädda till stjärngossar, som sjunger om stalledrängen. De ser änglalika ut med ljus i händerna. Och de har stora strutar, som stjärngossar skall ha på sej, på huvudet.
Lillasyster som redan har somnat en gång, hon är van att gå och lägga sej tidigt, vaknar upp. Hon börjar tänka och fantisera om godis.
-Är det en stor godisstrut, som storebror har på huvudet? viskar hon åt sin mamma. Hon kommer plötsligt att tänka på att det är orättvist att storebror har fått en godisstrut och inte hon. Mamma hinner bara säga, nej, det är inte någon godisstrut, eftersom barnen på scenen börjar sjunga.
Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna, sjunger barnen med höga och glada, om än litet nervösa stämmor. För de vill göra ett gott intryck på sina mammor och pappor, som sitter bänkade där nere i salen. Föräldrarna sträcker på sej sprickfärdiga av stolthet över att just deras barn sjunger så vackert. För även om det inte riktigt är så så tycker ändå varje förälder att just deras barn är bäst i hela världen.
Allt är frid och fröjd. Ända tills elden nästan brakar lös.
-Du där se upp för ridån, dånar rektorns röst längst bak i salen. Vad är det nu som händer? Jo, det är storebror, som gör ett misstag och sjunger sista versen två gånger. Han lämnar kvar på scenen efter att alla andra har gått därifrån.
Ridån hinner nästan falla ner och storebrors ljus hinner nästan antända tygduken, men bara nästan.
För till all lycka flyger storebror, förskräckt efter att ha hört rektorns rop, bakåt. Tillika håller han ett stadigt grepp om ljuset, så att ingen skada sker.
-Vad hittar han nu på för hyss, säger grannens flicka, som sitter bredvid mamma och pappa och lillasyster nere i salen.
På hemvägen är lillasyster sur.
-Jag vill också klä ut mej. Jag vill också hitta på hyss, säger hon.
Det visar sej att mamma och pappa är medgörliga ikväll. De låter lillasyster klä ut sej i sin luciadräkt. Lillasyster sjunger Sankta Lucia både där ute på gården och inne i deras hem, så att hunden ylar där ute och katten fräser där inne.
Men det visar sig också att mamma och pappa inte är lika medgörliga, då lillasyster efter en stund kommer in utan Luciadräkt, och utan pepparkakor på ett fat, som har varit fyllt med pepparkakor, mandariner och kanelbullar.
Fatet har hon, utan att fråga mamma och pappa om lov, tagit med sej ut.
Efter henne kommer hunden glatt viftande på svansen. Den knaprar på en pepparkaka och skakar på huvudet. Hunden försöker skaka av sej ljuskronan, som hör till Luciadräkten. Kronan har lillasyster placerat på dess huvud.
Där ute på farstutrappan ligger en hel hög med pepparkakor nedstuckna i den vita snön. Den kraftiga blåsten gör att pepparkakorna flyger omkring i luften.
Föräldrarna vill att lillasyster skall be om förlåtelse för det som hon har ställt till mej.
-Förlåt, men hunden ville också vara med och leka, förklarar lillasyster. Denhär gången säger hon det på ren helsingforsiska. Hon har lärt sej att prata så, då hon har sett på barnprogrammet BUU-klubben i TV.
Trots alla hyss som barnen har gjort, så är det klart och tydligt att tomten förstår att barnen inte alltid menar så illa. Han kommer i år också. Han har med sej en hel hög med julklappar.
Storebror tjuter av glädje, då han märker att det finns nya ishockeybyxor, som är betydligt större än de gamla, i ett av paketen.
Och lillasyster kollar för säkerhets skull att storebror inte har fått fler julklappar än henne. Hon räknar fel några gånger. Hon kommer fram till att storebror har fått sju julklappar och att hon bara har fått sex. Till sist kommer hon ändå underfund med att hon har hoppat över siffran fem, då hon räknade sina julklappar.
Det råder julfrid i hemmet. Men den blir inte långvarig.
Katten, som alla i stundens iver, har glömt bort att den finns, skuttar plötsligt med en duns ur granen.
Alla julgransbollarna, som i julgranens sken lyser i regnbågens alla färger, strittar fram och tillbaka på golvet. Då får storebror en idé.
Han drar på sej sina nya ishockeybyxor och skyndar iväg efter sin klubba för att lära katten hur man spelar ishockey med julgransbollar.
-Stopp i backarna. Du har ledigt från ishockeyträningen nu, ropar pappa. Men han ropar för sent. Den spillans nya mobiltelefonen och laddaren som sitter fast i telefonen som storebror också fick i luften får sig en släng av hockeyklubban och flyger all världens väg tills pappa i sista minuten lyckas infånga den.
Men storebror håller inte med honom. Han har annat än julen att tänka på. Han har också sin ishockey.
Jul eller inte jul. Det finns alltid något att göra hos storebror och lillasyster.
