Ortens Twin Peaks
kallades en tid de två tornen
med hissar från perrongerna
(”tåget från x till y klockan z
anländer och avgår från spår två”)
men hur många har märkt Twin Pihls:
de två träden vid Sparbörsens infart
så symmetriskt runda
nu redan med åren blivna ganska
spretande? Där kunde vi passera
på väg på klädshopping
ungefär som två väninnor Du bad ju mej
om smakråd om dina
två klänningar från London
"vilken färg är bättre mot min hy...?"
Välj nu sedan mellan förstummande mörkturkos
och slående röd
mot hud mattsvart som den här djupnande
hösten där vintertiden med dess
gammaldags ljusare morgnar tycks lyfta oss
som på en stor hand just över mörkrets
strömmande yta Det var ett torn jag inte hann
visa dig (det byggdes aldrig)
det skulle (arkitekten hade många visioner) ståta invid
stadshuset och få torget att likna
en piazza i Italien Vattentornet
med sin kvarglömda julstjärna om halsen
var skymt nerifrån gågatan
där vi flyttade från Café 1
till Café 2 På pärmen
till min scooter-instruktionsbok
skrev du med stolt tydlig stil
namnet på din debutbok, ST:s Andra Liv
Cyklande genom regnet till vårt möte
hade jag redan känt att mitt nr 2
höll på att börja även om jag kanske bara är
som din vän 1003 på Facebook.
2 kommentarer:
Min avsikt är att försöka ringa in vad jag tycker fungerar och sånt som jag undrar om det kunde utvecklas. Men utveckling är ofta en smakfråga och du får naturligtvis välja att inte tycka att jag har rätt. Med det sagt: och som Twin Peaks-fantast/freak uppskattar jag inledningen på din text. Dessutom ger det en tämligen laddad underton åt vad som komma skall. Det finns mängder av fina detaljer i din text: tåg, träd, Sparbörsen, klädshopping, London etc. Fascinerande är också den litenhet världen tycks ha som får rum i texten: tåg, London, Italien och Facebook (som är både plats och ickeplats). Jag kan tänka mig att en eventuell finslipning av texten främst handlar om vissa ordval och grafiskt utseende. Som kursivering och citattecken, välj det ena tycker jag. Fundera på infogade ”så”, ”ju” – det blir mer dramatiskt utan dessa, stilmässigt alltså. Detsamma gäller i viss mån också förvirrande tidsuttryck: ”nu sedan”. Alltså först är man i ett ”nu” och därefter förflyttas man till ett senare ”sedan” – ett tidshopp som gör att man stannar upp och måste försöka placera tiderna. En väldigt fin text med mycket att fundera över. Rörelser och karaktärer. Texten känns som en helhet.
"....där vintertiden med dess gammaldags ljusare morgnar tycks lyfta oss som på en stor hand just över mörkrets strömmande yta." Det är så bra!
Jag är lite kluven till parenteserna; samtidigt som de stör mig lite så gillar jag känslan av att de sägs "i förbifarten", så där lite lakoniskt. Texten har en hastighet som tilltalar mig.
Jag har mina aningar vilken ort det handlar om.
Bra skrivet!
Skicka en kommentar