Uppgift 3

Guldtackan.

Jag sliter av mig munkjackan och knycklar ner den i en väska som en äldre dam vårdslöst lämnat öppen medan hon hänger upp sin kappa. Sen rusar jag vidare till nästa tomma kupe och slänger mig flämtande ner på den tomma platsen till vänster om mittgången. Hjärtat hamrar och sinusknutan går het. Bröstkorgen känns som om den kunde explodera vilken minut som helst. Jag lägger händerna på magen för att lugna ner andningen. Tar tre djupa andetag och torkar sen försiktigt bort svetten. Herregud - jag gjorde det! Handen glider ner i fickan och jag känner värmen av guldtackan, ett halvt kilo rent guld tynger mot utsidan av låret.

Snabbt slätar jag till håret, drar på mig ett par glasögon och öppnar tidningen. Ok – nu får de komma. Genom tågfönstret ser jag bilen komma körande i full fart in på perrongen . Inte polisbilen som jag väntade. Fan också, faan, fan! En svart bemare med mörktonade vindrutor bromsar in och ut rusar tre mörkklädda män. Snabbt tar jag upp guldtackan ur fickan och petar in den under tågsätet, reser mig upp och försöker gå lugnt framåt till nästa tågvagn, och nästa och nästa.......

Ut ur kroppen.

Fjärilsfladder.

Knytnävskramp.

Yr Yrsel.

Hjälp mig!

Jag dras in och ut

faller,

faller bort från mig från dig från Jorden.

Vem till vem skall jag gå?

Kan inte gå. Smattrande ljud. Rullande vågor.

Kryper.

Kryper in – inåt

kryper ut – ut ur kroppen.

Svävar i silver som lagd till svepning.

Flyger uppåt. Skjuts iväg som en raket.

Spränger porten.

Uppifrån kan jag se hennes Lek-Amen. Hon ligger på rygg på sju roströda madrasser.

Naturligtvis har hon en ärta under de fem översta. Hon sover mjukt som på sand.

Dyner av solvarm sand.

Så vacker hon är nu när bekymmersrynkorna är utslätade och munnen dragen till ett litet leende. Till sist gav hon efter och lät mig gå. Det bruntonade håret ligger i virvlar och händerna är öppna, som om hon bad mig återvända snart. Vi får se.

Jag vet inte om det lockar - hennes hårda liv.

Den eviga stressen och bekymren. Omsorgen om andra i all oändlighet, men inte om mig. "Jag har förlorat min själ" brukar hon sucka till sina vänner. Det vet jag ju att hon har gjort. Jag måste bort.

Nu vandrar jag längs Vintergatans dikeskant, skall småningom besöka mina vänner på nebulosorna. Tillsammans skall vi studsa över de Stora Magellanska Molnen. Hoppa över alla svarta hål vi ser. Vi skall besöka Radiogalaxerna och hålla tal till alla fria själar. Och sen till allra sist vandrar vi iväg till evighetens glada fest- till Dans med vita dvärgar.

Uppgift 1. skrivet av opossum

Varför i hela friden lovade jag ställa upp? Än en gång flög orden: " ja det kan jag väl" ur min mun - innan jag hann tänka. Här sitter jag nu på den trista flygplatsen och väntar på dig. Kunde inte den globala firman du (och jag) jobbar för, hittat någon annan som kunnat guida dig under ditt studiebesök? Egentligen borde jag ha mejlat en varning till dig innan du kommer: "Kära Nhu Duh, detta är inget landskap man skall besöka den här årstiden" skulle jag ha skrivit . En annan av dina landsmaninnor drabbades av panik när vi körde henne ut till en restaurang som ligger ute i havsbandet. Vägen gick genom skogar fulla med spretiga granar och björksly vid vägkanterna. Hon hade sett Okänd soldat hemma i Thailand och associerade till den. Trodde det var krig ......... Nu är också de flesta båtarna i staden med omnejd, uppdragna ur vattnet. Annars är denna stad känd som den stad som har så många båtar att man kan evakuera alla invånare till Umeå, på svenska sidan, om det blir krig. Kriget igen! Det är därför som jag nu djupt ångrar att jag lovade ställa upp och ta hand om dig. Tänker för mycket på kriget - är för gammal. Jag har jobbat i över fyrtio år åt vårt stora globala kraftverksföretag och känner till detaljerna i tranedansen. Suck, också tranorna har flyttat, annars hade det varit värt att skåda, tranor i tusental och meteoritkratern. Men inte i november! Jag har guidat åtskilliga gäster från när och fjärran – och nu kom jag på ännu en varning. "Drick inte välkomstdrinkarna som de bjuder på!" Det är nästan alltid havtornsbär och vodka – något av det mest skadliga som man kan tänka sig, för en asiatisk mage som varit på resa i tjugofyra timmar. Vantar !!! Har du tagit med dig vantar och varma skor? Annars blir det lilla shoppingrundan först – som vanligt.

Nej, nu får jag växla tankespår och se litet ljusare på situationen!

-Det här skall nog gå bra! Du och jag Nhu Duh, vi skall hitta bra saker att uppleva.

Om solen tittar fram är ljuset över slätten oslagbart och en tur ut i skärgården är aldrig fel. Jag måste naturligtvis informera dig om att det inte är krig och att vårt samhälle helt naturligt är glesbefolkat. "Ten minits left " tills flyget landar. Nu skall jag ta på mig mitt bästa leende . Varmt välkommen Nhu Duh!