God jul... eller...?

“Vad i helv… just ja, inte svära på julafton”, Sara bet sig medvetet i tungan. “Vad ska jag ha på mig?!” Hon slet ut allt hon hade i garderoben utan att hitta något passande. Hon satte sig på sängen och stirrade håglöst på klädhögarna på golvet. Efter en stund fastnade hennes ögon på en gul storblommig klänning med tunna axelband.
“Kan jag faktiskt ta den”, mumlade Sara och höll upp den farmför sig i den stora sovrumsspegeln.
“Kan jag faktiskt fira jul i en sommarklänning?” Hon plutade fundersamt med läpparna medan hon funderade. Vem skulle egentligen bry sig utom hon själv? Ingen. Hon drog den över huvudet och beslöt att inte ge det en endaste tanke till. Åtminstone kom hon inte till julmiddagen i jeans som förra året. Skandal hade mormor utropat. Skulle hon säga, tänkte Sanna, hennes klänning hade säkert varit modern på 1700-talet. Hon tog en sista titt i hallspegeln, rättade till lockarna och målade på ännu ett lager läppstift. Skyndade hon inte nu så skulle hon bli försenad. Och det skulle vara en ännu större skandal.

“Väääälkommen älsklingen min”, Sannas mamma Karin gav henne en kram som förmodligen skulle ha räckt för att sätta någon Wrestlare ur spel.
“God jul mamma”, hon klev in och upptäckte att hon var sist att anlända.
“Såg du tomten?” Saras lillebror Robin tittade med ivriga ögon på henne. Han hade väntat på jultomten enda sedan den första snön fallit. Det hade blivit en lång väntan, snön hade kommit för att stanna i början av oktober.
“Om jag inte har helt fel så tyckte jag att jag skymtade en röd luva runt stugknuten”. Sara log när hon såg Robins stora leende.
“Jag sa ju morfar att tomten visst finns!” Robins triumferande röst väckte den sovande morfadern som ryckte till och skvätte ut glöggen ur muggen som dinglat i hans hand.
“Kom hit lilla snorvalp så ska jag minsann berätta för dig om vem som brukar vara jultomte…” Längre hann han inte innan han blev avbruten av Karin.
“Snälla pappa, låt bli det där. Låt honom tro”. Hon tog av honom glöggmuggen och torkade upp efter honom. “Gå och sätt dig vid bordet, maten är just klar”. Lennart mumlade något ohörbart och lukade iväg till sin vanliga plats. Han satte sig alltid vid bordsänden. Han var äldst och ansåg sig ha rätt att sitta där. Karins vekling till man kunde sitta var rumpan bäst passade, resonerade han.

Efter en härlig middag, med för deras vana ovanligt få fadäser, reste sig de flesta från bordet och bänkade sig framför tv:n för att invänta Kalle Anka och hans vänner firar jul. I och för sig var det ännu en halvtimme kvar innan programmet skulle börja men det gav dem tid att bråka om vem som skulle sitta var. Lennart ansåg sig ha rätt att ta fåtöljen. Att Robin redan satt där var inget han tog hänsyn till, han skulle sitta där, så var det bara. Givetvis fick Robin ge med sig. Han visste att morfar skulle ha satt sig ner fast han vägrat lämna stolen. 100 kilo morfar var inget han ville ha i famnen så beslutet var inte så svårt att fatta. Nästa år däremot skulle han inte ge upp utan kamp. Då var han ju ett helt år äldre och nästan man. Jepp, tänkte Robin, då är jag nio och ska minsann visa vem som bestämmer.

Sanna hade just blivit klar med att sätta det sista i diskmaskinen då hennes mobil pep till. Hennes väninna Amanda skickade ett mms från ett soligt Hawaii. Hon var där på förlovningsresa med Thomas, Sannas före detta.
“En riktig förbenat god jul“, mumlade Sanna för sig själv.
“Jag hörde det där”, mormors upprörda röst hördes från vardagsrummet. “Du får inte svära på jul!” Mormors röst gick upp så där i falsett som den bara gjorde på jul.
“Förlåt mormor, jag ska försöka låta bli”, ropade hon tillbaka. “Tanten har ju öron som en varg”.
“Hörde det där också”. Nu var mormors röst så gäll att den förmodligen skulle ha spräckt en glasvas om det funnits någon i närheten. Nu gjorde det inte det så alla var tacksamma.
“Förlåt mormor”. Sanna gick och kramade om henne för att lugna ner henne. Visserligen var tanten gammal och grinig men Sanna älskade henne likväl.

Sanna tog fram mobilen för att svara på meddelande från Amanda och samtidigt statusuppdatera sig på Facebook men upptäckte att batterinivån var låg. Hon fiskade upp telefonladdaren ur väskan och gick för att plugg den i väggen. Just som hon skulle göra just det kom morfar ut ur toaletten.
“Sanna, kom och hjälp en gammal man. Jag var just släppte några riktiga minor och nu går de inte ner när jag spolar. Kan du vara snäll och ta en hink med vatten och hälla ner det i WC stolen så det åker ner?” Han tittade vädjande på henne med sina pepparkornsliknande ögon.
“Visst morfar, det fixar jag. Gå du och sätt dig och vänta på ritat”. Sanna log ett krampaktigt leende, drog ett djup andetag och skred till verket. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna påstå att det doftade parfym på toaletten och Sanna undrade om det kunde bli värre än så här. Då kom hon ihåg julen förra året. Skinkan hade räven sprungit iväg med när någon hade glömt att vakta den där den låg och svalnade på terrassen, och dagen hade avslutats med att julgranen brann.

Efter att äntligen blivit klar med alla måsten slog sig sanna ned med ett glas vin framför tv:n. I en hel timme satt alla som tända ljus och huset andades all den julstämning som en familj i 2000-talets Finland kan uppbåda. Nu var det bara tomten som skulle komma och dela ut klapparna innan Sanna kunde slinka iväg för att dricka några juldrinkar med polarna på kvarterspuben. Sen skulle hon njuta av ensamheten i sin lägenhet. Hon fullkomligen längtade till sin lilla ombonade etta i centrum av stan.

Då tomten äntligen kom stirrade Sanna på honom med fasa. Han gick ostadigt, och inte var det av spelad ålder. Mannen var full som en gris. Han var så högröd i ansiktet och i det toviga skägget kunde Sanna skymta en bit av en kanelstång.
“Vad har han gjort, dövlat sig i glögg?”. Sanna tittade uppgivet på Karin som i sin tur upprört började skala mandariner. När hon skalat fem stycken steg hon upp från bordet och gick och rökte. Att hon hade slutat för ett halv år sedan hade hon i sitt upprörda tillstånd lyckats glömma.
Efter att ha sluddrat fram namnen på alla paketen, föll tomten ihop i en hög på golvet och började snarka högljutt. Alla stirrade på honom men ingen gjorde något. De var för en gångs skull rörande eniga om något - att det var bäst att inte väcka den björn som sov. Robin som borde ha varit den som blivit mest upprörd över en asberusad tomte, brydde sig knappt utan började slita upp paketen. Han var på jakt efter det han önskat sig allra mest, en rymdraket. Han hade svårt att dölja sin besvikenhet när han inte fick någon. Mormor var den som hade lovat att köpa rymdraketen men tänkt om då hon kommit ihåg hur det hade gått för Apollo 1, en brand i kommandomodulen och tre döda astronauter. Med mormors logig var det tryggare att köpa kalsonger. Inte ens en riktig prutt skulle få dem att börja brinna. Att det var stor skillnad mellan en riktig raket och en leksaksversion var något som aldrig slog henne.

Själv var Sanna nöjd med sina julklappar. Kläder, böcker, godis och annat smått och gott var precis vad hon önskat sig. Fast den ena chokladasken innehöll nötter som hon var allergisk mot och den ena tröjan var en nummer för stor, så tyckte Sanna att julklapparna var ovanligt lyckade detta år.
Hon samlade ihop alla gåvor hon fått, kramade alla och skyndade ut till den iskalla bilen. Snart skulle hon få fira julen precis som hon ville och vännerna väntade vid bardisken.



Jag önskar er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Countdown

Jag måste rusa, hemskt ledsen.

Tiden sitter redan fastspänd i en neongrön rymdraket och motorerna varvar

Ser du hur det glöder på marken? Det är bråttom!

Du, jag tar bara med mig min blommiga sommarklänning

och påsen med mandariner kan vara bra att ha som färdkost

fastän tiden sa att resan inte tar så lång tid –

hur ska man tolka det?

Snälla! Lova att du inte rakar dig under tiden jag är borta!

Ska vi slå vad om hur långt ditt skägg blivit sen?

Den som vinner får bestämma hur julgranen ska se ut nästa gång.

När? Tja, det får tiden visa.

Jag har aldrig åkt i rymdraket förut...undrar om det finns tillräckligt med dricksvatten ombord?

Glöm inte att köpa kanel till risgrynsgröten, äskling!

Är du säker på att du klarar dig nu?

Har du sett min telefonladdare förresten? Batteriet är nästan tomt.

Jag slår en signal när jag är framme, ok? Och du, den där senaste statusuppdateringen du gjorde –

var det nödvändigt?

Jag hittar inte telefonladdaren och nu hinner jag inte leta mera

måste iväg, tiden rusar

Se det så här, älskling; no news are good news.

En julberättelse - Meeow

Han är på kanelen
flyger omkring
en förrymd raket

Annat var det då
naturen stod i sommarklänning
man hade sommarkänning
mindre skägg
en doft av hägg

Nu är det julgran
köpt i stan
dyr som fan
ser ut som ett staket
den är inte fet
men den har sting

Måste gå och kasta vatten
har supit som ett drägg
hit med telefonladdare

Inte glömma statusuppdatering
är lite fyllekelen
Fejjans profilbild av katten
med röd luva och paket

Arg så han nästan sket
blodiga ränder på armen
snabb spritbaddare
utan vidare fundering

Sen finns ingenting
inte ens vin
mitt i natten
finns bara en mandarin

Alkolås i kontrollpanelen
när det inte finns i barmen
är julottans dekret