onsdag 24 november 2010
Nånting kryper
Jag ser min älskade strosa omkring i varuhuset. Hans rutiga, smått slitna kavaj är välbekant. Min älskade bär kavaj till vardag och till fest, rutig. Han ser mig inte, där han vandrar bland faten i akacieträ. Han köper ett fat, två fat. Jag vet vem som ska få faten i jul. De är till hans mamma och hans syster. Det har han berättat för mig. Choklad och te i mängder köper han också. På hotellet äter vi en god middag. Han visar sin inslagna paket. Jag börjar undra. Vi kryper till kojs, somnar efter en stund av närhet. I drömmen undrar jag. Vi vaknar, äter frukost och packar för avfärd. Strax innan vi ska åka gråter jag. Han undrar varför. Jag har inte fått något paket. Redan i oktober fick han sin julklappsbok av mig. Jag gråter och gråter. Nånting kryper under skinnet, skammen över att jag inte klarade av att hålla masken. Det kryper fortfarande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
ett skamset krypande som känns igen - väl beskrivet
Jag gillar det korta formatet. Texten kopplar greppet direkt, men så tragiskt det låter - varför finns detta krav på att hålla masken i en sådan relation?
Harriet, vilken fin text! Din karaktär blir gestaltad genom hur en annan betraktas. Jag tycker om hur du bygger upp förklaringar. Från att söka efter fat till att han berättat om vem som ska ha dem, exempelvis. Det är en tät text med upprepningen som också görs till något obehagligt, alltså du får själva orden att visa hur det kryper under skinnet. Jag tycker att din text fungerar som en helhet med många fina formuleringar, samtidigt så tror jag att det kunde trappas upp ytterligare, alltså byggas ut och göras längre. Skruva till obehaget ännu mera. Att röra sig från hur den älskade strosar till att den älskade inte förstår, bygg ut mer innan tårarna kommer tänker jag mig. Antingen genom att fortsätta ungefär som du gör nu eller så att du bryter av mot stilen något. I synnerhet vid "Jag börjar undra", och "I drömmen undrar jag" - som båda är fina upprepande mönster, men som också kan förtydligas i något du visar, gestaltar. Välskrivet karaktärsporträtt med att hemligheten blir något som jaget skäms över, att vilja bli sedd gör hela tittandet väldigt viktigt i hur du skriver.
Men jag tycker lite både ock, att du kan bygga ut, men också betrakta som en helhet. Du är bra på att skriva täta texter. Gillar verkligen att festkavajen är rutig!
Skicka en kommentar