Uppgift 4, en julberättelse

Det var en jul för länge sedan. I skogen kring huset var granarna täckta med rimfrost och vi alla satt inne och åt mandariner och pepparkakor. Huset doftade av nejlika och kanel och jag kommer ihåg hur jag ivrigt spanade ut mot granarna i hopp om att få syn på en tomte.

När julmiddagen var avklarad visste vi, snart kommer han och vi trampade runt alldeles rastlösa. Min lillebror var om möjligt ännu mer rastlös än jag eftersom han längtade så efter rymdraketen som han sett i reklamen på tv.

Plötsligt hör vi honom i dörren. Han bultar med sin käpp och stiger in i värmen. Skägget är fullt av rimfrost efter den långa färden och snön på hans pälsstövlar smälter långsamt till vatten och lämnar en sörja efter sig på golvet. Men jag och min lillebror vi har bara ögon för säcken som han har med sig.

Vi får många paket och lillebror får sin rymdraket som han sedan leker med resten av kvällen. Själv har jag önskat mig en ny klänning till nyårsfesten som min kompis Irene ordnar. Visst får jag en klänning, men inte den där vackra blå i satin utan en röd med stora blommor på. Det här ser ju inte alls ut som en nyårsklänning, utan snarare något som en sommarklänning som man kan ha på stranden, tänker jag. Men mamma ser så förväntansfullt på mig att jag ler stort och genast byter om till klänningen. Sedan dansar vi runt granen och först vid midnatt måste vi gå och sova.

När jag tänker tillbaka på den julen, så kan jag inte låta bli att känna ett visst vemod. Men samtidigt är det också ett positivt minne. Ikväll sitter jag här långt från mina nära och kära, med ett glas rött och facebook som mina enda vänner. Sakta för jag muspekaren neråt och läser mina vänners statusuppdateringar. Nu som då ser jag om någon är på chatten. Så att jag en stund kan glömma min ensamhet och skriva bort en stund med någon halvbekant. För säkert tionde gången kollar jag min telefon och kollar att den säkert är ansluten till telefonladdaren. Men ingen ringer och facebookvännerna lyser med sin frånvaro.

Jag återgår till min thaimat och läser lite ur en gammal Tomtar och trollbok. Jag tänker på julen, den sista vi alla hade tillsammans och skrattar lite då jag tänker på sommarklänningen jag fick. Sist och slutligen var klänningen den bästa julklappen det året. Jag kommer aldrig att glömma hur speciell jag kände mig på nyårsfesten då alla andra gick omkring i likadana blå satinklänningar. I små städer är ju urvalet på kläder inte så stort.