HEM FRÅN REHAB

Den var dold

stadens hypnotiska blick

bakom ihållande duggregn

Tv-tornet halvt försvunnet i dis

Bussen som stod och surrade

utanför komplexet just när jag steg ut

blev en lucka att slinka igenom

undan dess grepp

och inte ens flickan som stegade

högklacksklapprande

i kortkort och vadareleganta

leggingsben genom vänthallen

fick mej att avstå

från att ta ett tidigt lokaltåg

märkligt pigg av take-away kaffe

och ett halvt kamwienerbröd

överraskande hemma

bland folk som verkade vara bara

vad de var, inte som ofta på IC och Pendo

öververkligt glamorösa, effektiva

Till och med dunsten av piss,

tobak och otvättade kläder

just där jag råkat placera mig märkligt uthärdlig

tills jag efter Sjundeå kunde sicksacka fram

och inta två bänkar vid framväggen

som i en farande kokong, och älta

minnets slantar som hur man än vände på dem

alla tycktes präglade med samma bild

av någon med ljust slängigt halvlångt hår

rak blick, tandlucka

och namn som en förbjuden

karamell i munnen.