Sammetslen röst

In i tågvagnen trängde sig en stor zigenardam. Hon var präktig. Under den tunga sammetskjolen frasade oändligt många lager av tyll när hon mödosamt tog sig fram mellan stolsraderna. Hon ställde ner sin lappade läderväska med en duns på golvet och letade efter grepp när tågvagnen gungade till. Med en stolt blick över sin ofrivilliga publik tog hon sats. En djup och mörk röst ljöd ur zigenardamens strupe och bäddade in hela vagnen i en sång. En sång lika tung som den svarta sammetskjolen. I kupéluften förenades ord och melodi i en böljande finsk klagosång. Den berättade om förlorad kärlek, om en förälskelse som dött ut i en viskning . Bedrövelsen i sin mest drypande form förmedlades genom zigenerskans dånande stämma.

Den slumrande prästen vaknade med ett ryck när zigenerskan kantat nådde hans öron. Med en oförståelse för kvinnans uppträdande iakttog han henne uppmärksamt och aningen förvånat. Prästen hörde en sång om förlust. Förlust av tro, förlust av Gud och förlust av Gud som lät hans livskamrat dö.

Den vackra affärskvinnan ryggade stressat tillbaka när sången började dåna ovanför hennes huvud. Med ögonbryn höjda till högsta irritationsnivå kände hon osäkerheten krypa in under hennes skinn. Affärskvinnan hörde också en sång om förlust. Men i hennes öron spann en berättelse om ett förlorat liv. Livet med ömhet och kärlek hade gått förlorat till ett liv med kapitala värden och luftslott. Alla världens pengar och aktier skulle aldrig någonsin kunna köpa henne rätten till att få bli mor. Hennes liv att ge liv var förlorat och affärskvinnan tryckte sig djupare in i sitt säte för att få försvinna från just då och just där.

I en annan del av tåget skrevs en böteslapp. Åttio euro smakade bra för en när det smakade illa för en annan. Konduktören grymtade till när han fortsatte sin utpressningsrunda till nästa tågvagn. Alla dessa dagar som han utan egentligt mål gick fram och tillbaka i ett rusande tåg, blev trots allt en gnutta ljusare när han lyckades knipa en snyltare. Det kallades maktens sötma. Med resoluta steg gick han vidare mellan sätena och röntgade samtliga passagerare med sin knivskarpa blick. Vad han inte visste var att i nästa vagn väntade en sanning. En sanning i melodisk form som skulle snöra ihop precis allt det som konduktören hemlighållit från sig själv. Det var sanningen som skulle avslöja precis allt det gjorde honom själv till en snyltare på hans egen färd genom livet. Förlust av liv, hopp och kärlek skulle nå konduktörens öron och väsa allt det som fått stå kvar på perrongen när han störtat vidare. Men hans nöjda flin stelnade i ett häpet grin när dörren svängde upp till nästa vagn och befriade sången som ännu bullrade från zigenarkvinnans lungor. Sanningen kvävdes. Och den fick åttio euro i böter.