Jag ser dig sitta på din plats, kokett
Din urringade blus väcker min lust
Vet inte vem du är, jag såg dig just
Men så du gör med mig, mitt blod känns hett
Jag tänker: du är min varenda dag
Vi två hör ihop, det ser jag klart
Ibland så möts vår blick med välbehag
som om du frågar mig: Vi ses väl snart?
Ibland funderar jag vad du gör sen
när tåget lämnar dig och kör iväg
när varje dag du säras från din vän
och ingen av oss vågat ta ett steg
En dag har du en vän av snorkig sort
Han kom emellan oss, så han ska bort
2 kommentarer:
Hej,
Det här är en spännande dikt som ger upphov till många frågor. Vem är personerna den handlar om? Vilken relation har personerna till varandra? Är det en konduktör och en passagerare? Handlar det om två pendlare? Och slutet, den sista strofen som jag tycker ger hela dikten sin kraft, kan tolkas på olika sätt, väldigt makabert och ena sidan. Är det verkligen så att han ska bort, i betydelsen utplånas från jorden och är det jaget som kommer att åstadkomma detta. Det här är alltså en öppen dikt, mycket kan hända. Det är modigt att ta sig an rimmad diktning. Och här, som jag redan nämnde, tycker jag att det bästa rimmet finns i den sista strofen!
Tack Heidi!
Jag har velat testa det här formatet, så jag valde att göra det i den här uppgiften, när jag fick en idé. ;-)
Skicka en kommentar